Läkarförbundet förordar en statscentrerad vård

I socialisternas Sverige värderas patientens behov alltid lägre än samhällets och statens. Detta är känt sedan länge men det ännu sorgligare är att även majoriteten läkare verkar ha denna prioriteringsordning. Egentligen handlar det inte bara om undervärdering utan om att man rent av verkar strunta fullständigt i individens rättigheter och istället hyser gravt paternalistiska åsikter. Det pratas varmt om patientcentrerad vård bland läkare i dagens Sverige men för mig låter Läkarförbundets remissvar till Tobaksdirektivutredningen mer som en statscentrerad syn på vård.

Som jag ser det är läkaren egentligen bara en simpel rådgivare som även har ett par verktyg att lösa problem med. Läkaren besöks om man har ett problem som tros vara relaterad till kroppen eller om man av andra skäl önskar ta del av dennes kompetens. Vad som sedan blir följden av denna konsultering är helt upp till patienten som avgör om någon ytterligare tjänst önskas och i så fall vilken. Inte ligger det på mitt bord som läkare att bestämma över hur livsmedelspaketen i patientens hem ska se ut eller vilka val patienten ska göra när denne är i affären. Jag skulle faktiskt vilja hävda att läkarens roll är den motsatta, att aldrig kränka individens rätt till sin kropp.

Skrämmande är därför ordet för hur läkarnas fackförbund reagerar på Tobaksdirektivutredningens moralistiska och klåfingriga förslag för att minska bruket av tobak. Förbundet kräver i flera fall att man ska gå ännu längre än det redan extrema ursprungliga förslaget.

Läkarförbundet beklagar starkt att man inte valt att kräva neutrala tobaksförpackningar, alltså att tobaksföretagen inte ska få ha en logga eller kunna välja färg på paketet. Istället ska paketen på ett sovjetinspirerat vis se likadana ut och informationen ska vara objektiv. Det är intressant att förbundet verkar tro att människor börjar röka mot sin vilja, trots vetskapen om dess negativa hälsoeffekter, på grund av färgen på ett cigarettpaket eller utformningen av företagets logga. Man kan också ställa sig frågan om människor som har denna totala brist på självdisciplin och som är så svaga för det som finns i deras omgivning skulle kunna upprätthålla någon form av värdigt liv även om tobak inte ens existerade.

Vidare tycker förbundet att även e-cigaretter ska omfattas av samma förslag eftersom dessa annars skulle kunna användas för att kringgå förbudet mot cigarettreklam. Som vi alla vet är detta något som redan görs för alkohol, där reklam istället görs för den alkoholfria sorten eller en annan av företagets produkter, med det uppenbara syftet att konsumenten ändå ska relatera reklamen till den alkoholhaltiga drycken. Att förbjuda reklam även för e-cigaretter kommer troligen endast leda till att Camel börjar göra läsk, att Marlboro säljer tuggummi och att Prince säljer kondomer intill kassan. Om det finns ett behov och pengar att tjäna kommer företagen att hitta ett sätt att tillfredsställa detta på bästa sätt genom att kringgå de regler som finns.

Vad gäller områden med rökförbud tycker Läkarförbundet att detta ska omfatta alla områden runt sjukhus och primärvård. De efterfrågar även en tydlig regel för hur långt från entréer som rökförbudet ska sträcka sig. Ja, tänk om varje sjukhus och vårdcentral fick välja det själva efter deras egna önskemål och förhållanden.

De vill som sagt gå längre än utredningens förslag. Folkhälsomyndigheten bör även förbjuda smaktillsatser i snus eftersom det kan vara lockande för barn. Smaktillsatser för e-cigaretter bör också förbjudas, om Läkarförbundet själv får välja. E-cigaretter bör förbjudas i rökfria miljöer, oklart varför. De vill till och med att e-cigaretter utan nikotin ska omfattas av samma bestämmelser som de med nikotin. Allt för folkhälsan.

Hela deras remissvar är en grov kränkning av individens, och därmed deras patienters, rättigheter. Patienter ses som okunniga och hjälplösa som inte bara behöver en läkares råd att sluta röka, för att undvika de negativa konsekvenserna för hälsan, utan måste tvingas och luras till att upphöra med vanan. Vi bör alla vara minst lika rädda för våra läkare, om inte mer rädda, som för vår paternalistiske hälsominister Wikström när det kommer till viljan att styra över medborgarnas liv. Majoriteten av dem skulle kränka dina rättigheter varje gång om det var i den heliga folkhälsans namn.

Alternativa perspektiv på läkarbristen

Det är som bekant bra att få sin information från flera olika källor. Bloggens läsare kan i vissa fall förledas tro att marknadsekonomi löser problem eller hindrar dem från att uppstå. Lyckligtvis bidrar Sten Axelson Fisk på Socialistiska läkare med sitt inlägg till en mer nyanserad bild av hyrläkardebatten. http://www.svt.se/opinion/sa-blir-vi-kvitt-dyra-hyrlakare

Han ritar upp en vacker plan som kan sammanfattas som:

·         Indoktrinera doktorerna till att lämna familj och vänner och jobba där centralplaneraren säger att det finns mest att göra

·         Kvotera in sjukare människor på läkarprogrammet

·         Höj enbart lönerna för andra yrkeskategorier tills problemet lösts

Jag vill också passa på att berömma det mod som krävs för att hänvisa till Che Guevara när man argumenterar för sin sak.

Nåväl. Kan man tänka sig att glesbygdens rekryteringsproblem nästan oavsett lön beror på att man knappt får behålla något av lönen? Arjeplogs kommunala skattesats på 34,84 %, sociala avgifter på 31,42 %, statlig skatt och värnskatt på 25% och 25% moms på det mesta, om man har fräckheten att vilja använda sina pengar, gör att man på marginalinkomster över 51 300 i månaden bara får använda dryga 24 % av lönekostnaden, resten tas i skatt. Tar man några jourer till så arbetsgivaren belastas med 4 000 till får man alltså använda en tusenlapp. Möjligtvis givande för en sant progressiv socialistisk läkare, men knappast för en som tänker ekonomiskt. Många tar därför hellre ut jourkomp i tid i stället för lön, vilket naturligtvis gör det svårare att bemanna sjukvården och klipska läsare förstår att skatten inte är mycket lägre ens i Sveriges lägst beskattade kommun Vellinge. Nu har jag inte heller räknat med skatten på det bilbränsle som närmast blir en nödvändighet i glesbygden.

Samtidigt går det alltid att hitta någon om man höjer ersättningen tillräckligt mycket. Det märkliga är att man fortsätter erbjuda bevisligen för låga löner och ständigt får be bemanningsföretag om hjälp när man återigen misslyckas. Att sedan skylla ifrån sig på läkarna och företagen är minst sagt magstarkt.

Girigt, tycker vissa, men det glöms i Sverige ofta bort att utbildning bör löna sig. Många har fördröjt sitt inträde på arbetsmarknaden genom att studera i minst 5,5 år och då det åtminstone varit svårt att komma in på utbildningen har många fördröjts ännu mer innan det. På den tiden går det lätt att dra på sig stora studieskulder i Sverige, och ännu lättare utomlands, där man även får betala studieavgifter själv. Det blir snabbt ett stort berg att betala av och då spelar lönen stor roll, särskilt om man av något skäl väljer att komma tillbaka till just Sverige.

En del av förklaringen till problemen kan vara att den som överväger att flytta till en avlägsen vårdcentral enbart för att arbeta tillfälligt har fler och bättre alternativ än Sverige. Ska man flytta ifrån familj och vänner för att tjäna pengar kan man lika gärna åka någonstans där man faktiskt får behålla något, antingen en större del av kakan på Åland eller en fortsatt ganska liten del av en större norsk kaka. Eller länder med både avsevärt högre lön och lägre skatt, som Schweiz. Svensk glesbygd utan flyg får svårt att konkurrera. Nu kan Socialistiska läkare möjligtvis lösa detta problem med utreseförbud för läkare, men det går att tänka sig alternativ.

En rimlig början på en lösning är att sluta bestraffa arbete för att finansiera sjukvården. Lokal skattelättnad för läkare skulle möjligtvis fungera, men en kapitalistisk läkare tycker nog att det vore orättvist och förespråkar i stället avsevärt lägre skatt för alla och att sjukvården i stället får finansieras privat och frivilligt med marknadsmässiga reallöner.

Den offentliga sjukvårdens tre grundprinciper och hur de påverkar din hälsa

Under mina år inom sjukvården har jag ofta slagits av många svenskars totala ointresse för deras egen vård samt deras tro på att den svenska sjukvården trots allt fungerar bättre än något annat alternativ. Det är svårt att döma patienter för detta ointresse och denna okunskap i och med den massiva propaganda som vi blir utsatta för under uppväxten. Sjukvården är dessutom konstruerad så att du har otroligt lite att säga till om, vilket med största sannolikhet bidrar till ett ointresse för den aktuella vården.

Jag antar att de som läser denna blogg inte delar samma ointresse och varken är blinda för sjukvårdens stora problem eller dessas orsaker. Jag skulle därför vilja bidra med lite allmänbildning och ge en inblick i svensk sjukvård för att läsare bättre ska kunna argumentera för ett alternativ samt ge råd för enklare navigering genom det helvetessystem som svensk sjukvård är. Detta blir det första inlägget.

För den som inte har en privat sjukvårdsförsäkring är det tre principer som styr om du kommer överleva vid en svår sjukdom eller inte. Dessa är och prioriteras i följande ordning:

• Människovärdesprincipen (alla människor har lika värde)
• Behovs- och solidaritetsprincipen (resurser bör gå dit behoven är störst)
• Kostnadseffektivitetsprincipen (vid val mellan bland annat åtgärder bör en rimlig relation mellan kostnad och effekt eftersträvas)

Människovärdesprincipen känner säkert de flesta till eftersom den ligger till grund för all statlig subventionering och bidrag. Varje människa ska behandlas likvärt oavsett status i samhället, ekonomisk situation, familj, med mera. I korthet: En nazistisk seriemördare ska behandlas likadant som din partner, mor eller far. En person som aldrig jobbat någonsin och som stolt inkasserat bidrag under hela sitt liv har samma rätt till vård som snickaren som slitit sönder sin kropp under 40 år av hårt arbete, där över hälften tagits i skatt.

Behovs- och solidaritetsprincipen innebär att om seriemördaren, som dessutom gått på bidrag under hela sitt liv, är i större behov av akut sjukvård än du själv, i en situation där det endast finns resurser för att behandla en av er, kommer han eller hon att gå före. Många tänker inte på detta eftersom det finns någon tro om att sjukvården kan och alltid kommer kunna hantera samtliga sjuka i Sverige. I själva verket är det behovs- och solidaritetsprincipen som styr när remisserna kommer in till sjukhuskliniken. Att din mor fick vänta tre månader på en röntgen eller att din operation ställdes in är konsekvenser av denna princip. Det kom in en patient som behövde opereras akut och man fick stryka antingen din eller seriemördarens sedan länge planerade operation. Man valde att stryka din, då ditt behov inte var lika stort och akut. Det är sann solidaritet. I vissa fall kan konsekvenserna bli små, i andra stora. Många sjukdomar är dock av den karaktären att det är bättre att diagnosticera och behandla tidigt. Vi bör inte heller underskatta att denna princip kommer att behöva användas allt flitigare med tanke på flyktingvågen och eventuella kommande finanskriser.

Kostnadseffektivitetsprincipen ter sig ju inte så udda vid första anblick. Givetvis är det lämpligt att ställa kostnad i relation till nytta. Problemet är bara att sjukvården inte skattar din personliga nytta utan den genomsnittliga nyttan hos befolkningen. Sjukvård består visserligen till stor del av kvalificerade gissningar och generaliseringar men, eftersom du är utelämnad till offentlig sjukvård, leder denna princip till att man inte får en kostnadseffektiv vård på individuell basis. Man räknar oftast på kvalitetsjusterade levnadsår, det vill säga hur många extra levnadsår med full livskvalitet åtgärden eller läkemedlet åstadkommer. Uppskattad livskvalitet är dock väldigt individuellt, vilket inte tas i beaktande när exempelvis Tandvård- och läkemedelsförmånsverket bestämmer vilka läkemedel som ska godkännas för subvention. Att förlora ett öga eller ett ben kan dock betyda betydligt mer för vissa patienter än för andra. Gamla, svårt sjuka patienter måste ofta välja mellan riskabel, potentiellt livsförlängande behandling eller exspektans. Om man efter ett långt liv som skattebetalare känner att man redan har betalat för åtgärden kan det kännas svårare att tacka nej, vilket kan ge både högre vårdkonsumtion och mer lidande än på en fri marknad.

Dessa tre principer styr många människors hälsa och möjlighet till vård. Principerna är som tagna ur ett kommunistiskt manifest. Du ska inte tro att du är någon eller förtjänar något mer för att du är skötsam och flitig. Behoven går framför allt. Och att vi skulle se dig som individ, som en levande människa med familj, drömmar och personliga egenskaper, det ska du verkligen inte förvänta dig. Du är bara en undersåte som vi bestämmer över.