tisdag 12 juli 2016

Den offentliga sjukvårdens tre grundprinciper och hur de påverkar din hälsa

Under mina år inom sjukvården har jag ofta slagits av många svenskars totala ointresse för deras egen vård samt deras tro på att den svenska sjukvården trots allt fungerar bättre än något annat alternativ. Det är svårt att döma patienter för detta ointresse och denna okunskap i och med den massiva propaganda som vi blir utsatta för under uppväxten. Sjukvården är dessutom konstruerad så att du har otroligt lite att säga till om, vilket med största sannolikhet bidrar till ett ointresse för den aktuella vården.

Jag antar att de som läser denna blogg inte delar samma ointresse och varken är blinda för sjukvårdens stora problem eller dessas orsaker. Jag skulle därför vilja bidra med lite allmänbildning och ge en inblick i svensk sjukvård för att läsare bättre ska kunna argumentera för ett alternativ samt ge råd för enklare navigering genom det helvetessystem som svensk sjukvård är. Detta blir det första inlägget.

För den som inte har en privat sjukvårdsförsäkring är det tre principer som styr om du kommer överleva vid en svår sjukdom eller inte. Dessa är och prioriteras i följande ordning:

  • Människovärdesprincipen (alla människor har lika värde)
  • Behovs- och solidaritetsprincipen (resurser bör gå dit behoven är störst)
  • Kostnadseffektivitetsprincipen (vid val mellan bland annat åtgärder bör en rimlig relation mellan kostnad och effekt eftersträvas)


Människovärdesprincipen känner säkert de flesta till eftersom den ligger till grund för all statlig subventionering och bidrag. Varje människa ska behandlas likvärt oavsett status i samhället, ekonomisk situation, familj, med mera. I korthet: En nazistisk seriemördare ska behandlas likadant som din partner, mor eller far. En person som aldrig jobbat någonsin och som stolt inkasserat bidrag under hela sitt liv har samma rätt till vård som snickaren som slitit sönder sin kropp under 40 år av hårt arbete, där över hälften tagits i skatt.

Behovs- och solidaritetsprincipen innebär att om seriemördaren, som dessutom gått på bidrag under hela sitt liv, är i större behov av akut sjukvård än du själv, i en situation där det endast finns resurser för att behandla en av er, kommer han eller hon att gå före. Många tänker inte på detta eftersom det finns någon tro om att sjukvården kan och alltid kommer kunna hantera samtliga sjuka i Sverige. I själva verket är det behovs- och solidaritetsprincipen som styr när remisserna kommer in till sjukhuskliniken. Att din mor fick vänta tre månader på en röntgen eller att din operation ställdes in är konsekvenser av denna princip. Det kom in en patient som behövde opereras akut och man fick stryka antingen din eller seriemördarens sedan länge planerade operation. Man valde att stryka din, då ditt behov inte var lika stort och akut. Det är sann solidaritet. I vissa fall kan konsekvenserna bli små, i andra stora. Många sjukdomar är dock av den karaktären att det är bättre att diagnosticera och behandla tidigt. Vi bör inte heller underskatta att denna princip kommer att behöva användas allt flitigare med tanke på flyktingvågen och eventuella kommande finanskriser.

Kostnadseffektivitetsprincipen ter sig ju inte så udda vid första anblick. Givetvis är det lämpligt att ställa kostnad i relation till nytta. Problemet är bara att sjukvården inte skattar din personliga nytta utan den genomsnittliga nyttan hos befolkningen. Sjukvård består visserligen till stor del av kvalificerade gissningar och generaliseringar men, eftersom du är utelämnad till offentlig sjukvård, leder denna princip till att man inte får en kostnadseffektiv vård på individuell basis. Man räknar oftast på kvalitetsjusterade levnadsår, det vill säga hur många extra levnadsår med full livskvalitet åtgärden eller läkemedlet åstadkommer. Uppskattad livskvalitet är dock väldigt individuellt, vilket inte tas i beaktande när exempelvis Tandvård- och läkemedelsförmånsverket bestämmer vilka läkemedel som ska godkännas för subvention. Att förlora ett öga eller ett ben kan dock betyda betydligt mer för vissa patienter än för andra. Gamla, svårt sjuka patienter måste ofta välja mellan riskabel, potentiellt livsförlängande behandling eller exspektans. Om man efter ett långt liv som skattebetalare känner att man redan har betalat för åtgärden kan det kännas svårare att tacka nej, vilket kan ge både högre vårdkonsumtion och mer lidande än på en fri marknad.

Dessa tre principer styr många människors hälsa och möjlighet till vård. Principerna är som tagna ur ett kommunistiskt manifest. Du ska inte tro att du är någon eller förtjänar något mer för att du är skötsam och flitig. Behoven går framför allt. Och att vi skulle se dig som individ, som en levande människa med familj, drömmar och personliga egenskaper, det ska du verkligen inte förvänta dig. Du är bara en undersåte som vi bestämmer över.

19 kommentarer:

  1. Så du föreslår ett rankingsystem där brott, arbetslöshet och sjukdom ska resultera i sämre vård? Hur fungerar det med de som föds sjuka och därför inte kunnat jobb lika mycket som en utan funktionsnedsättning? Jag tror att det du föreslår innebär långt fler och komplicerade etiska dilemman än nuvarande.

    SvaraRadera
  2. Vad jag kan läsa så ges det inga förslag på lösningar i texten. Den beskriver bara hur det svenska sjukvårdssystemet fungerar och vad du kan förvänta dig när du är i behov av sjukvård.

    SvaraRadera
  3. Vet du...?

    Vi har faktiskt privata kliniker också i Sverige. Det är bara att betala för den vård du tycker du förtjänar!

    Tycker du inte om det kan du ju alltid flytta till ett land som USA som bara har privatiserad sjukvård. Där lägger man ut patienter att dö på gatan om de inte kan betala för sig.

    Sjukvården har många brister men jag är övertygad om att privatisering skulle öka antalet brister, inte minska dem.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ï Sverige lägger vi också "ut patienter att dö på gatan", enda skillnaden är att vi prioriterar på ett annat sätt här jämfört med USA. I USA är det betalningsförmågan som styr. I Sverige är det "behov" som styr, dvs. den som skriker högst, har rätt kontakter, och har anhöriga som kan kämpa för ens tillgång till bra vård.

      Radera
    2. Vad snackar du om? Vem har inte tillgång till högkvalitativ vård i Sverige? Vem läggs ut för att dö på gatan? Behovsbedömningen görs av läkare och bygger på såväl subjektiva mått sommar objektiva, således spelar det ingen större roll om du skriker högt (såvida det inte är en indikation på akut problematik). Kontakter spelar ingen roll alls. Absurda påståenden utan förankring i verkligheten.

      Radera
    3. Vad snackar du om? Vem har inte tillgång till högkvalitativ vård i Sverige? Vem läggs ut för att dö på gatan? Behovsbedömningen görs av läkare och bygger på såväl subjektiva mått sommar objektiva, således spelar det ingen större roll om du skriker högt (såvida det inte är en indikation på akut problematik). Kontakter spelar ingen roll alls. Absurda påståenden utan förankring i verkligheten.

      Radera
    4. Det finns hundratals exempel bara de senaste åren. Här är senaste exemplet http://www.sydsvenskan.se/2016-07-11/gravid-skickades-hem---fostret-dog
      ”Man planerade för inläggning och igångsättning av förlossningen men det fanns inga tillgängliga vårdplatser”
      dvs. någon annan som skrek högre fick vård.

      Radera
    5. Jag är osäker på om du förstår de faktiska förhållandena inom vården. Vårssituationen under sommaren är alltid ansträngd över hela landet pga att vårdplatser stängs. Vårdplatser stängs pga att det saknas tex sjuksköterskor. Därutöver är den genomsnittliga kompetensen i all ärlighet lägre pga sommarvikarier. Sammantaget innebär detta att man i varje fall måste göra snävare bedömning i sin vårdprioritering. Samma principer som vanligt gäller, bara att man inte kan vara lika frikostig med inläggning. Och för det mesta fungerar detta bra, många som vårdas på sjukhus kan vanligtvis vårdas inom öppenvården istället. Men ibland görs givetvis felbedömningar, men detta har då inget att göra med själva principerna. Som du skriver implicerar du att någon annan orättfärdigt har fått vård istället eftersom att hen skrikit högre, och det är falskt.
      Sluta ljug, det är uppenbart att du inte förstår det svenska sjukvårdssystemet.

      Radera
    6. Jag har aldrig skrivit att någon annan orättfärdigt fått vård eller någon lögn. Du övertolkar och läser för mycket mellan raderna. Min poäng är att det görs prioriteringar även i Sverige. Alla får inte tillgång till kvalificerad vård när de behöver den. Folk slängs ut på gatan även här. För den som blir utslängd och inte får tillgång till vård när de behöver den, så kvittar det om det beror att man saknar betalningsförmåga eller om det beror på att man ansågs ha lägre behov än någon annan. Konsekvensen är ändå den samma. Man dör.

      Radera
  4. Snygg beskrivning av problemen med vårt sjukvårdssystem. Och svaren ovan är givetvis lika felaktiga som förutsägbara.

    SvaraRadera
  5. Snygg beskrivning av problemen med vårt sjukvårdssystem. Och svaren ovan är givetvis lika felaktiga som förutsägbara.

    SvaraRadera
  6. Trams, det är inga problem som beskrivs såvida man inte har en fundamentalt annan människosyn en den gängse. Blir otroligt skevt att diskutera vem som har rätt till vård och hur det ska prioriteras ifall man ska börja utgå från individens produktivitet.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Mikael Kakeeto, jag blir överraskad över din känslomässigt styrda ton i dina kommentarer. Att kalla det som skrivs för "trams" och bara attackera sanningshalten i vad som skrivs när det är etiska principer som diskuteras är lågkvalitativ debatteknik. Om du nu fortfarande följer bloggen vill jag ge dig en chans till genom att lägga en enkel pass till dig i hopp om ett sansat svar:
      Om nu "produktivitet" är en skev merit att gå på, vad föreslår du? Eftersom att hela hälsoarbetet faktiskt bygger på att det finns pengar att driva verksamheterna med ,vad kan väl vara mer rättvist än att just förmågan att bidra till sjukvården indirekt med sina resurser är den merit som avgör din del av "hälsokakan"?
      Med vänlig hälsning Dr Hayek

      Radera
    2. I all ärlighet förstår jag knappt din fråga. Det jag föreslog är det nuvarande systemet, dvs att vård i första hand fördelas efter behov. Att fördela vård baserat på individens produktivitet är i mitt synsätt oerhört oetiskt. Då skulle till exempel alla pensionärer hamna längre ner på prioriteringslistan trots att de som grupp har större vårdbehov än gruppen icke-pensionärer. Och hur ska man värdera barns (framtida) produktivitet? Nej, jag ser fler nackdelar än fördelar.

      Radera
    3. Får jag fråga vad du menar med lågkvalitativ debatteknik? Anledningen till att jag skrev "trams" var, som jag också har skrivit, att premisserna för denna diskussion ej är förankrade i verkligheten. Hur annars benämner man en diskussion som uppenbart mellan raderna, inte baserar sig på noggrann granskning och värdering av faktiska förhållanden inom sjukvården, utan på författarens egna ideologiska övertygelser?

      Radera
    4. Tack för ditt svar även om din skrivarstil fortfarande signalerar en del passiv aggressivitet. Tyckte nog att min fråga var ganska tydlig men den är kanske svårbegriplig om man inte är särskilt bevandrad i begreppen moral och etik när de inte bara används som slagord i partipolitik. Det är kanske enklare om jag möter dig där du är så får vi se vart det leder. Det blir också mer pedagogiskt för andra läsare så tack för påpekandet.

      Du föreslår alltså att resurserna som var och en producerar skall tas ifrån dem och läggas ihop till en klump som sedan delas upp efter hur byråkrater tror att det verkliga behovet är. Jag förstår, den klassiska socialistiska tanken som har misslyckats så många gånger och skördat så många liv men som fortfarande utövas aktivt. Innan vi fortsätter vill jag bara poängtera, för dig och för alla andra som kan tänkas läsa, att utan produktiva människor som staten kan beskatta skulle det inte finnas några medel att spendera på sjukvård överhuvudtaget. Det är inte så att staten har någon värdeskapande verksamhet själv, utan det enda den kan göra är att ta resurser från några och ge resurserna till andra, ofta med en betydlig värdeminskning på vägen genom byråkrati, ineffektivitet och korruption. Detta är viktigt att komma ihåg så fort man talar om skattefinansierad verksamhet. Det är inte så att ministrarna värper varsitt guldägg i veckan som de sedan kan dela ut till folket på vad de uppfattar vara det mest rättvisa sättet, utan allt inom offentlig sektor bygger på omfördelningar mellan undersåtarna där staten bara agerar som en värdeslukande mellanhand.
      Mina följdfrågor blir då med det som står ovan i åtanke:
      1. Varför skulle någon vilja slita ut sig om man ändå har exakt samma lön för mödan som soffliggaren?
      2. Varför skulle någon vilja ta något ansvar över sin egen hälsa när alla andra är tvingade att betala för din sjukvård ändå? Majoriteten av dagens sjukdomar är självförvållade genom dåligt leverne. Varför ska jag sluta röka, supa, se över mitt matintag eller röra på mig när någon annan ändå måste se till att min egenskapade ohälsa tas om hand i slutändan?

      Människor svarar på incitament som gynnar han själv och jag menar att ju mer egen frihet under ansvar man tas ifrån, desto mer passiv och likgiltig blir människan, i det här fallet rörande sin hälsa.

      Radera
    5. Mellanhand kommer man att ha oavsett, i ett annat system vore det ett försäkringsbolag och då har jag hellre en mellanhand som jag har något att säga till om genom våra folkvalda.
      Fråga 1 förstår jag inte på vilket sätt är relevant i denna diskussion.
      Fråga 2: För att du mår bättre? Många människor tränar, tänker på vad de äter och är måttfulla i sina liv. Och inte primärt för att minska sina sjukvårdskostnader, utan för att de tycker om att må bra.

      Samhället uppbärs av byråkrater, de är poliser, lärare, läkare och tjänstemän. Onödigt att svartmåla dem, och därutöver dra till med ad hominem argument. Det bidrar inte till en, för min del, sund diskussion.

      Radera
    6. Ja, nästan, fast precis tvärt om. Stay with me... I nuvarande system har vi visserligen folkvalda politiker fast något direkt att säga till om har vi väl ändå inte? Med din röstsedel har du i runda slängar 0,00125% (räknat på ~8 miljoner röstberättigade) direkt kontroll över vem som får majoritet i ett val men vad de faktiskt gör vid sina 4 år vid makten är helt och håller upp till dem och inga vallöften är heliga. Priset för detta inflytande, om du nu vill kalla det för det, är dessutom att 70%< av din inkomst försvinner i skatter och avgifter (inkomstskatt+arbetsgivaravgifter+moms) som kan spenderas på saker rakt i motsatts till dina åsikter. Jämför istället med ett privat företag vars levebröd kretsar helt kring att du som kund är nöjd. Är du inte det byter du bolag och bara de bolag som levererar den bästa produkten överlever, medan resten försvinner. Det här kallas för konkurrens och är hjärtat i kapitalism. Ett kontrakt med ett försäkringsbolag har alltså inga mellanhänder på det sättet jag beskrev i mitt förra inlägg. Alla mina pengar går till min frivilligt valda produkt, deras försäkring. Statens ofrivilliga sjukförsäkring går istället igenom ett maskineri av ineffektiv byråkrati som inte tillför något värde till slutprodukten, utan endast förbrukar mina resurser. Eftersom det inte heller finns någon konkurrensmöjlighet när staten lägger sig i privat marknaden (se mitt inlägg om USAs system) levereras i slutändan en övervärderad, och undermålig produkt. Ja jo , i Sverige har vi fortsatt en hög standard på många plan, så tänk vad vi hade kunnat uppnå med ett frihetligt system där bara de som levererade den billigast och bästa produkten tilläts vara kvar av konkurrensskäl. Lugn, jag är säker på att något bolag gladeligen ger dig ett liknande "kontrakt" som det vi föds med till staten idag: de tar 70% av din inkomst och ger dig den produkt de känner för. Var 4e år får du en röst som de väger in med 0,00125% när de ska välja nästa handläggare av ditt ärende, som i slutändan ändå får göra precis vad han vill med dina inbetalningar.
      1. Faktumet att du inte förstår varför frågan om vad som faktiskt ger människor drivkraft är relevant går hand i hand med varför den socialistiska ideologi du förespråkar är så destruktiv och anledningen till att du inte kan ge ett svar är för att det inte finns något, men det är ju betydligt lättare att slå bort frågan som irrelevant ("trams" kanske till och med?) än att erkänna det. Du får väldigt gärna rätta mig om jag har fel.
      2. Det räcker säkert för en del att man "mår bättre", känner sig pigg och får en välformad rumpa. Samtidigt visar ju folkhälsoutvecklingen att många gör omedvetna ohälsosamma val eller så bryr man sig inte, "Jag lever hellre ett kort gott liv än ett långt och tråkigt" är ju en inte alltför ovanlig inställning. Saken är att det är helt okej med mig om folk tänker så. Folk får göra precis vilka val i livet de vill. Det enda jag ogillar är när andra tvingas betala notan. Kan man då också skapa ett ekonomiskt incitament att söka information om hur man lever ett sunt liv är väl det inget negativt? Samtidigt slipper du och jag betala för andras osunda val.
      Nja, bara för att staten har nationaliserat vissa verksamheter kan man inte hänvisa till dem när man rättfärdigar statlig inblandning. Tjänstemän, säkerhetsbolag, sjukvårdare, bussförare, lärare behövs lika mycket i privatsamhället så dra inte in dem i det här. Den enda gruppen som inte tillför något värde och bara agerar överförmyndare över vuxna, kapabla människor är rena byråkrater och politiker. Därav mitt exempel om deras avsaknad av guldvärpningsförmåga. Jag tyckte att det var rätt oskyldigt och att det tydliggjorde mitt budskap väl.

      Radera
  7. Grattis till ett intressant första inlägg i er blogg. Jag ser fram emot att följa den. Jag jobbar själv som läkare och tycker att konceptet "Läkare utan vänster" är lika fyndigt som välbehövande inom kåren. Tråkigt med sådana ointresserade och hätska kommentarer när inget annat än ett alternativt synsätt på vad som är rättvist och effektivt resursutnyttjande presenteras. Jag välkomnar gladeligen nya infallsvinklar och deltar gärna i diskussioner, om den kan föras mellan vuxna människor. Känslomässiga utfall helt utan sakliga argument ska alltid lämnas därhemma.
    För att bara bemöta en del av det som skrevs tidigare, angående kommentaren att USAs sjukvårdssystem är ett tydligt exempel på hur frimarknadens "privatiserade sjukvård" fungerar, vill jag påpeka att detta tyvärr bygger på en vanlig missuppfattning, som inte sprids av ideologer så som Michael Moore mindre för den sakens skull (referens till "Sicko", 2007). Sjukförsäkringssystemet i USA är en blandning mellan statliga regelverk på ena sidan och en mäktig försäkringslobby på andra sidan. Ett enkelt exempel på vad detta möjliggör är att statliga policys påverkas av storföretag som ser till att skapa byråkratiska barriärer för nya företag som vill träda in i försäkringsmarknaden. Resultatet är att konkurrensen till stor del uteblir så att dyra och osäkra premier blir det enda alternativet. Min poäng är att så fort staten lägger sig i en marknadsfråga kan det högst troliga katastrofala resultatet inte längre beskyllas på "marknaden". Det här är ett vanligt trick som anti-kapitalister tar till så var vaksamma! I väldigt många fall när "kapitalism" klandras för sakers eländighet kan roten till problemet med några få steg bakåt enkelt kopplas samman med statlig inblandning. Det, och inget annat, är vad USA:s system är ett tydligt exempel på.

    SvaraRadera