Alternativa perspektiv på läkarbristen

Det är som bekant bra att få sin information från flera olika källor. Bloggens läsare kan i vissa fall förledas tro att marknadsekonomi löser problem eller hindrar dem från att uppstå. Lyckligtvis bidrar Sten Axelson Fisk på Socialistiska läkare med sitt inlägg till en mer nyanserad bild av hyrläkardebatten. http://www.svt.se/opinion/sa-blir-vi-kvitt-dyra-hyrlakare

Han ritar upp en vacker plan som kan sammanfattas som:

·         Indoktrinera doktorerna till att lämna familj och vänner och jobba där centralplaneraren säger att det finns mest att göra

·         Kvotera in sjukare människor på läkarprogrammet

·         Höj enbart lönerna för andra yrkeskategorier tills problemet lösts

Jag vill också passa på att berömma det mod som krävs för att hänvisa till Che Guevara när man argumenterar för sin sak.

Nåväl. Kan man tänka sig att glesbygdens rekryteringsproblem nästan oavsett lön beror på att man knappt får behålla något av lönen? Arjeplogs kommunala skattesats på 34,84 %, sociala avgifter på 31,42 %, statlig skatt och värnskatt på 25% och 25% moms på det mesta, om man har fräckheten att vilja använda sina pengar, gör att man på marginalinkomster över 51 300 i månaden bara får använda dryga 24 % av lönekostnaden, resten tas i skatt. Tar man några jourer till så arbetsgivaren belastas med 4 000 till får man alltså använda en tusenlapp. Möjligtvis givande för en sant progressiv socialistisk läkare, men knappast för en som tänker ekonomiskt. Många tar därför hellre ut jourkomp i tid i stället för lön, vilket naturligtvis gör det svårare att bemanna sjukvården och klipska läsare förstår att skatten inte är mycket lägre ens i Sveriges lägst beskattade kommun Vellinge. Nu har jag inte heller räknat med skatten på det bilbränsle som närmast blir en nödvändighet i glesbygden.

Samtidigt går det alltid att hitta någon om man höjer ersättningen tillräckligt mycket. Det märkliga är att man fortsätter erbjuda bevisligen för låga löner och ständigt får be bemanningsföretag om hjälp när man återigen misslyckas. Att sedan skylla ifrån sig på läkarna och företagen är minst sagt magstarkt.

Girigt, tycker vissa, men det glöms i Sverige ofta bort att utbildning bör löna sig. Många har fördröjt sitt inträde på arbetsmarknaden genom att studera i minst 5,5 år och då det åtminstone varit svårt att komma in på utbildningen har många fördröjts ännu mer innan det. På den tiden går det lätt att dra på sig stora studieskulder i Sverige, och ännu lättare utomlands, där man även får betala studieavgifter själv. Det blir snabbt ett stort berg att betala av och då spelar lönen stor roll, särskilt om man av något skäl väljer att komma tillbaka till just Sverige.

En del av förklaringen till problemen kan vara att den som överväger att flytta till en avlägsen vårdcentral enbart för att arbeta tillfälligt har fler och bättre alternativ än Sverige. Ska man flytta ifrån familj och vänner för att tjäna pengar kan man lika gärna åka någonstans där man faktiskt får behålla något, antingen en större del av kakan på Åland eller en fortsatt ganska liten del av en större norsk kaka. Eller länder med både avsevärt högre lön och lägre skatt, som Schweiz. Svensk glesbygd utan flyg får svårt att konkurrera. Nu kan Socialistiska läkare möjligtvis lösa detta problem med utreseförbud för läkare, men det går att tänka sig alternativ.

En rimlig början på en lösning är att sluta bestraffa arbete för att finansiera sjukvården. Lokal skattelättnad för läkare skulle möjligtvis fungera, men en kapitalistisk läkare tycker nog att det vore orättvist och förespråkar i stället avsevärt lägre skatt för alla och att sjukvården i stället får finansieras privat och frivilligt med marknadsmässiga reallöner.