Läkartidningen
rapporterar om Sveriges kommuner och landstings statistik över
vårdplatssituationen i landet. Sedan man 2008 började redovisa statistiken har
Sveriges ”sjukvård i världsklass” slagit rekord år efter år. Antalet vårdplatser är nere
på 18 823 i hela landet, 1,88 per 1000 invånare och antal överbeläggningar per
100 vårdplatser är uppe på 3,4.
De som hörde mig tala på Freedomfest 2016 kommer kanske ihåg diagrammet nedan (källa) och kan alltså glädjas över att Sverige blivit ännu mer
extremt sedan dess och tagit över Chiles andraplats från botten.
Detta under en
period med lågt oljepris, svag norsk krona, sannolikt minskad utflyttning till
Norge och viss svensk personal återvänder till och med från grannlandet. Om det
vänder kan utvecklingen gå ännu snabbare.
Det är inte den
enda lätt oroande ögonblicksbilden. Antalet människor med minst 10 mil till
närmaste BB nästan fördubblats till 75 000 personer sedan år 2000. Akademiska hyr neonatalplatser i Åbo för att man inte
lyckas rekrytera sjuksköterskor. Både Ystad och Danderyd öppnar vårdavdelningar utan sjuksköterskor.
Den mest uppenbara
förklaringen är att landstingen inte kan eller vill erbjuda sjuksköterskor både
attraktiv lön och attraktiva arbetsvillkor. Lönen är absolut enklast att ändra
i sammanhanget om man faktiskt skulle försöka, men arbetsmiljön är redan nu
katastrofal och blir bara sämre ju färre sjuksköterskor och därmed vårdplatser
vi har. En profession som gör mycket gott har börjat skämmas. Sköterskorna som
bokar tider på vårdcentralen får slut på läkartider sju minuter efter att
patienterna börjat ringa. De man vill erbjuda vård får man be vänta eller
hänvisa till akuten om det inte går att utesluta något farligt. Väl på akuten
står en knappt examinerad läkare i telefon med en trött och överarbetad
bakjour. Båda vet att patienten är så sjuk att han borde läggas in, men att
alla avdelningar redan är överbelagda och natten ännu är ung. De förklarar för
patienten att det kommer att gå bra. Att de måste komma tillbaka om det blir
värre. Patientens fru berättar att hon knappt klarar att hjälpa honom ur sängen
i vanliga fall och undrar hur det här ska gå, men har doktorn sagt att han inte
behöver ligga på sjukhus ska det väl gå. De flesta gånger går det bra. Andra
inte.
Få sjuksköterskor
ger outhärdlig arbetsmiljö. Det i sin tur ger ännu färre sjuksköterskor. Minskningen
är inte linjär. Blir situationen ännu sämre kommer personalflykten accelerera.
Den offentliga vården kan kollapsa om det blir tillräckligt outhärdligt att
jobba inom den. Det är inte en slump att regeringen vill förmånsbeskatta
privata sjukvårdsförsäkringar och låter Ilmar Reepalu av alla människor utreda
frågan om vinster i välfärden. Att göra andra sjukvårdslösningar dyrare är
såklart ännu ett hinder, medan vinstbegränsning ger hopp om privat sjukvård på
riktigt, oberoende av offentliga subventioner.
Även om man skulle
göra den offentliga sjukvården till en acceptabel arbetsplats igen kvarstår
problemet med att marknadsmekanismerna är satta ur spel. Målstyrning efter
valfläsk och ersättningsmodeller utan koppling till verkligheten kommer att ge
felprioriteringar, ineffektivitet och problem även i framtiden. Inga
stordriftsfördelar eller arbetskraftsinvandrare kommer att rädda vården. Den
offentliga vården är dödsdömd. Dra inte ut på lidandet.
Sluta gnäll. Fly
landstingen. Ta med kollegorna. Starta er egen klinik och jobba utan
politikernas detaljstyrning. Sluta ge planekonomin bröstkompressioner, utan
bedriv den sjukvård ni vill bedriva och patienterna vill få.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar