Paternalism utan gränser

Nytt år, nya förbud. Som väntat vaknar fyrverkeriförbudsdebatten till liv igen. Bland andra önskar ögonkirurg Madeleine Zetterberg på Sahlgrenska ett förbud som ska gälla privatpersoner. Visst är det hemskt att människor skadas, men ingen som ger sig in i leken är väl förvånad av att sprängämnen är farliga och övrig lagstiftning kan knappast tillåta avfyrande av raketer mot andra människor.

Som om inte det vore nog kommer även receptbelagda Alvedon med modifierad frisättning sannolikt förbjudas under året. Europeiska läkemedelsmyndighetens säkerhetskommitté Pharmacovigilance Risk Assessment Committe rekommenderar att preparatet ska dras in och vanan trogen lär man i Sverige vara på hugget i att implementera nackdelarna från kontinenten.

Engångsintag av cirka 140 mg paracetamol per kilogram kroppsvikt (10 gram eller ett paket om 20 tabletter för någon som väger 70 kg) kan ge leverskada och används därför ofta vid suicidförsök. Vid överdos mättas enzymerna som normalt metaboliserar paracetamol och toxiska intermediärmetaboliter bildas. En del av dessa kan oskadliggöras genom att bindas till glutation, men vid en överdos kan detta ta slut, varför man kan behandla genom att ge acetylcystein som ökar produktionen av glutation. Doseringen av acetylcystein baseras på koncentrationen av paracetamol i blodet. Tabletter med modifierad frisättning ger mindre förutsägbar koncentration och metabolisering än vanligt paracetamol och blir en lite större utmaning att behandla rätt.

Paracetamol har tidigare varit en kär hackkyckling för förbudsivrare. Receptfria förpackningar större än 10 gram förbjöds 2009 för att minska suicidrisken. Behöver man behandling i mer än 60 timmar får man alltså köpa flera paket. 2015 förbjöd man helt försäljning av paracetamol utanför apotek. Visst kan man förbjuda allt som kan vara farligt, men var går gränsen? Knivar? Cyklar? Flervåningshus med öppningsbara fönster? Alkohol? Vapen? Många saker som bidrar till den livskvalitet vi kan åtnjuta går utan alltför mycket fantasi att använda på destruktiva sätt. Man kan dumförklara pöbeln och ägna sitt liv åt att hitta på nya förbud och regleringar eller låta människor ta lite ansvar för sina egna liv.

Man får samtidigt fundera på vad man ser och vad man inte ser. Tonåringen som skadar sig själv i suicidsyfte är ingen upplyftande bild och jag har full förståelse för att man vill minimera antalet överdoser. Jag vet inte om man till fullo tänkt på de 600 000 människor som idag lindrar sin smärta med Alvedon 665 mg. Den stora fördelen med preparatet är att det räcker att patienten tar tabletterna tre gånger per dag istället för fyra som vid behandling med vanlig paracetamol. Det ger en mer jämn smärtlindrande effekt och möjliggör exempelvis att patienter kan sova 8 timmar i sträck utan smärta. Inte verkar de kloka byråkraterna heller ha tänkt på att den redan underbemannade vårdavdelningen utan Alvedon 665 mg kommer behöva lägga mer tid på utdelning av mediciner än något annat mer värdeskapande. Kan man kanske till och med tänka sig att någon av de 1500 paracetamolintoxikationspatienterna hade valt en annan, mer effektiv och irreversibel metod för att försöka ta sitt liv?